inre känsla ~

jag står kvar på starlinjen, ser dom andra bortom dimman
hur fan kan alla veta utom jag, att vi ska springa?
kvar på ruta 1, kan alla stegen här i rutan,
är van att vara ensam, när ni andra börja jubla
alltid är det någon kvar, synd att alltid nån är jag...
strömmen är för stark, för att vi båda ska kunna vara kvar
så fort när vinden är lugn, så rinner vattnet in i båten,
och så går jag på grund
varför ska alltid nåt va negativt, med allt som jag gör,
kan inte något löpa felfritt, innan dagen jag dör?
kan ingen höra min bön?
har ingen kraft, jag vill ut..
med blodsprängda ögon ser jag, hur det sakta tar slut...
när regnet öser ner på marken, och jag sitter på knä
men, med sista kraften skriker jag, vill inte leva såhära!
har inte gjort er något illa, varför gör ni såhär?
jag vill leva ut mitt liv, och det är allt som jag begär.


/ush,mår skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0