jag vet hur jag kan va ibland, går inte o förneka det
nu ser jag hur det skadat allt, o jag kommer få leva med det
hur blev det så fel?:( vill kunna ge dig nå mer!
vill kunna ge dig allt jag borde gjort, men nu äre försent...
jag vill ge dig allt som är möjligt, och mera än det :/
vill vakna upp på morgonen, och se dig bredvid, se hur du ler
men om du inte vill se mer av julia, förstår jag det,
för det va mitt fel, att det blev som det blev! :(
jag kunde låta dig ta skit, för mina egna problem
jag hade lovat att jag skulle va ren, men ändå sket jag i det
och även fast jag pratar nu så är det försent för att se
har ångest, för jag kanske aldrig får se dig nå mer...
men jag får nog mest skylla mig själv,
för att jag lämnats gråtandes, det är svårt att sova själv
första gången på flera månader.
jag tänker på dig jämnt, o jag får nästan ingen sömn,
men om jag kunde sova, äre bara dig jag drömmer om :(
har inte alltid gjort det rätta, men det är lätt att vara efterklok,
för utan dig bredvid mig nu, så känns allting så jävla tomt
tänk allt vi sett och gjort, sen första dagen jag träffa dig
då anade jag inte att jag en dag skulle älska dig
på det sätt jag älskar dig, för hur jävla unik du är!
men jag gjorde inte tillräckligt mycket för o visa det...
men livet är en gåta, med smällar som man får ta
klart att saknaden skaver, men jag lärde mig nåt en dag
att man måste kämpa för det man har,
och jag höll dig inte hårt nog... men jag utan dig,
är som en eka utan åror, som ligger och driver ute på
öppna havet, kan bara hopppas på det bästa och vänta,
och se vart strömmen tar mig..
du var den perfekte, du fick mig att sväva bland moln
jag älskar dig så mycket, du har sett vad som hände oss två,
vad tänkte jag på? jag undrar varför jag betedde mig så...
men du ska veta att jag är ledsen,förlåt!