älska mig mest när jag förtjänar det minst...





kan inte tänka klart...
förlåt för alla dagar jag inte har varit mig själv,
jag har varit så jävla dum.
men jag har ju bestämt mig nu...
jag ska klara mig genom min depression,
men jag har bara stannat till och andats nu,
och jag vet att du inte gillar sättet jag gjort det på,
men jag vill ha dig vid min sida...
men när jag tittar åt hållet du brukade vara är det tomt,
det är det som gör så sjukt ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0